hej världen!
jag gillar verkligen inte bup!
jag skulle ju till sjukgymnasten idag, jag fick inte ångest
direkt, men jag blev så ledsen, så ledsen.
jag ville få röra på mej.
jag ville hoppa studsmatta.
men jag ville inte att hon skulle se på.
tror jag ska försöka säga det nästa gång.
om hon bara kunde sitta utanför eller nått?
för att hoppa studsmatta, det är kul!
men jag är så rädd att det ska bli samma igen, känslan är så svårt
att förklara. jag ville bara gråta ut&berätta att jag ville hoppa studsmatta,
men anorexin sa att jag skulle vara uppkäftig&säga
att jag hatade henne. (vilket jag inte sa, &inte gör heller)
till slut blev jag så less på hennes frågor (hon fattade verkligen inte
att jag bara ville att hon skulle vara tyst) att jag gick ut&
satt i väntrummet&grät lite grann.
fast lite dum var jag nog, jag satt&smsade samtidigt som hon pratade.
nejnejnej!
nu har jag himla stor lust att bara gå tillbaka&hoppa på den där
studsmattan. &lägga mej ner&gråta lite.
nästa vecka. eller hos kuratorn. jag kan be henne
fixa så jag slipper vägningen&sjukgymnasten samtidigt.
eller vägningen efteråt.
ja, så gör jag!
fast jag fick ingen ångest av att väga mej, eftersom jag får behålla
linnet på. &jag hade noll ångest. jag pratade med
sköterskan&frågade om jag slapp dricka festisarna&ta en
frukt istället. &så var det bara över.
men tydligen hade anorexin hängt upp sej på vågen&ville
se vad det stod där. &försökte få mej att förstå.
någonting gjorde anorexin då, som gjorde med knäpp. eller gör.
fast om jag helt ska erkänna så känner jag mej friskare än någonsin
nu, efter att ha varit på bup. vet inte varför. men så är det.
nu ska jag gå&se på dh. sen dryck. sen matte.

undra hur jag kunde ha noll ångest över att hoppa ner i
en isvak i bikini bland typ 70människor?
xoxo, M