nu får ni veta,
okej, jag har bestämt mej, jag skriver om det på bloggen.
alla vet ju endå, (&mamma skriver om det på sin blogg, jag hatar henne för det!)
iaf, jag är inlagg på BUP i umeå, jag har en ätstöring, typ anorexi.
jag har nu varit här i 5½vecka, 6veckor på torsdag kväll.
det är jätte jobbigt, eftersom jag inte får vara ute när jag vill,
inte vara hemma&träffa kompisar eller gå i skola&så...
jag kan skriva lite om det jag kommer ihåg från första veckan,
jag for på BUP i Skellefteå vid 1&typ 3 eller 4 kom polisbilen (jag är inlagd på tvång)
men det tog jätte lång tid, så typ 6 - 7 tiden var vi i Umeå, på Ersboda.
där fick jag vägas, ta blodtryck&puls osv.
jag pratade inte med nån när jag kom, inte ens med farmor eller farfar
som hade följt med, pappa kom senare.
vid 8 vare kvällsfika, 2 mackor &2 glas dryck, jag kommer ihåg att det
var ett glas apelsinjucie&ett glas äpple
jag åt inget, sen gick jag &la mej, på morronen dagen efter
gick jag inte ens till bordet, så dom stoppade in en sondslang,
det är det läskigaste jag nånsin har varit med om!
jag låg bara&skrek till dom som jobbade där att jag ville ha en till chans att äta,
aldrig i livet att jag ville ha en slang i näsan.
dom lyssnade såklart inte på mej, jag började hyperventilera&fick pirr
i hela kroppen, det blev helt stopp i näsan så jag fick en tablett som skulle göra det lättare
&lite bedövningskräm på slangen, då gled den ner, inte utan att det kändes!
första 2 dagarna fick jagg 200ml sondnäring, sen ökade dom på med 50ml varannan dag,
tills jag var uppe i 350ml, där blev det stopp.
första sondningen var hemsk, jag fick jättejätte ont i magen eftersom magsäcken töjdes
ut så mycket, jag kommer ihåg att eva, min handläggare satt med på vilan
(man har 60min vila efter varje sondning, utom kvällsfikat, då är det bara 30min)
men tillslut somnade jag, när jag vaknade smsade jag fafar&sa att jag ville hem,
så dom kom, (btw, jag har världens snällaste farmor&farfar!!!)
första tiden sov jag flera timmar varje dag, det enda som hände var sondningarna.
nu pallar jag inte skriva mer, skriver senare &mer nån annan dag,
xoxo, M
jag tycker det var otroligt starkt av dig att skriva det här inlägget.
hur mycket väger du och hur lång är du?
vad heter din mammas blogg?
ush, jag vet ju att du är där och så. men det låter ändå hemskt. fasst jag vet ju inte hur det känns, kan bara försöka förstå. men jag vill ändå inte låta typ , "ååh, jag vet hur det känns.." och så.. jag kan inte ens tänka mig hur det känns.
jag älskar dej
<3
otroligt starkt av dej å skriva om det här.
jag å sara finns här för dej och vi älskar dej puss <3
hej, jag läste det här igen... (:
Krya pådej.. =)
hej gumman, ååå vad jag saknar dig(L)
spec. pådansen,det ärinte likadant där utan dig</3
jag tycker det ärotroligt starkt ochmodigt av dig att skrivadethär på bloggen, hoppas du kommer hem snart, du är enormt saknadhär hemma i bajsskellfteå !
btw,, hörde du att en man blev knivhuggen här igår på dan vid 13 tiden? det är INGEN misstänkt ! fyochfarao det är jätteläskigt !
Men oj, så jobbigt! Du är stark som skriver det här, jag tror att det är bra att skriva av sig! Jag håller verkligen tummarna för dig :)
