1, 2, 3 BESTÄMT!

hej världen!
jo, det blir att berätta om anorexin på svenskan.
det känns ganska bra, berättade det efter gympan,
att jag tänkte göra det&fick jättemycket pepp!
det är ju säkert intressant att veta hur det är, på en sluten avdelning
med LPT. fast jag ska inte säga nånting om min vikt,
puls eller blodtryck. det kan vara otroligt triggande.
jag ska nog berätta om, du jag vet inte, haha, gud vad kul det känns
att få berätta! det känns, jag vet inte, lättande på nått sätt.
&så kommer jag lätt kunna prata mer än 5 minuter, lätt!
haha, nu kom jag på en ännu bättre idé, man ska ju oftast ha nått
sorts typ hjälpmedel, oh, tavlan eller så.
jag ska nog ta med mej en sondslang (A) haha, så äckligt!
jag vet att vi har både sprutor, sondslangar&sondnäring nere i källaren,
ska nog plocka fram&fota det senare idag, så jag kan visa hur en sondslang
sitter i halsen. åh, vad jag känner mej peppad!
xoxo, M

Kommentarer
Postat av: Patricia Klinteberg

Svar: Ja, Bolibompa! Det är helt jävla sjukt. Allt sånt ansvar ligger hos föräldrarna, barn redan i sexårsåldern ska inte behöva börja oroa sig för sin kropp och vikt. Min lillasyster, som är jättesmal har börjat ta sig på magen och säga att hon är tjock. Och detta efter ett barnprogram (just därför jag tar upp det framför allt), och det är så fel. Uw, jag blir så aaarg! Vart är vårt samhälle påväg? Vi försöker besegra ätstörningarna, men ändå går barnprogram ut med att man inte ska äta mycket och man ska träna varje dag. Fyfan vad jag blir arg!



Lycka till med allt förresten! Jag vet att du kommer bli frisk! <3 :)

2009-02-02 @ 17:33:41
URL: http://patricias.blogg.se/

Vill du kommentera?:
Jag godkänner inte spamkommentarer

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (bara jag kommer se den)

Din blogg?: (om jag ska kunna kommentera tillbaka)

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0