japp, en cocacola. eller en coopcola.
det drack jag på jennymötet, smsade mamma och frågade
om jag kunde ta det istället för en av glasen till mellis,
kanske jag igentligen borde ta det utöver, men
jag drack det i alla fall. ni vet cola. cola.
en miljon kalorier, femtusen kilo socker,
massa konstiga ämnen som bara är nerblandat för att det
ska bli onyttigare.
nej, cola det ska jag inte dricka, jag tar vatten istället.
så tänkte jag ungefär i somras.
cola, det var höjden av rädsla. mardrömmen ni vet.
aldrig i livet att jag skulle kunna ha cola i magen, nej fy!
men jag gjorde det. jag utmanade ödet typ.
fast jag var inte rädd för ångest, ångest lever inte i min
värld. i moas värld lever prov, läxor, skola, vänner,
slappa, bloggen, anorexi.
jag vill bara bli frisk nu, nunununununu!
det känns som när man tänker på moa, då tänker man anorexi.
vi pratar om anorexi dagligen, jag och mina kompisar,
det är ganska jobbigt.
jag vill bli frisk, det blir man inte om man måste
påminnas var femte minut. kanske inte det bästa att
ha en anorexiablogg då men, jag måste få skriva av mig,
och ni kanske har märkt att inte lika många inlägg hamnar
under ätstörning?
xoxo, M