Mat är ett av livets glädjeämnen för många.
ungefär så står det på mjölkpaketen.
och ungefär så skrev min faster sigrid i november.
jag läste det imorse på mjölkpaketet. då handlade
det inte om anorexi, utan om laktosintoleranta, men
direkt så tänkte jag
- så ska det bli för mig. jag ska äta vad jag vill, när jag vill.
och så ska jag bli muskulös.
jag har bestämt mig för det. både att jag ska äta vad jag vill.
jag ska kunna köpa en deliboll hos aina på lunchen även
fast jag vet hur många kalorier det är i (jag och kuratorn pratade
om det förr, jag kommer nog alltid tänka 45 kcal när jag ser mjölk)
och jag är mätt, bara för att jag är sugen.
men tänk igentligen, livet handlar om mat.
när man träffas så äter man oftast, man ringer en kompis och säger,
ska vi gå och fika?
hur lyckat är det då att säga nej, jag vill inte.
just det. anorexi är inte lyckat.
det är onaturligt, punkt slut.

(när jag hör din röst blev utäst idag, andra gången.
ljudet av ditt hjärta väntar)
xoxo, M