hej världen!
kom nyss hem från stan, vi missade bussen (A)
i alla fall, teatern vi såg, den var verkligen otroligt bra! jag tror dom flesta
hade nära till tårarna, även jag, eftersom jag kände igen mej så otroligt mycket med
all ångest. det nästan läskigaste var att hon som berättade (det var en sann monolog)
hade bott i skelleftehamn när det här hände, hon hade haft samma kemi lärare som oss,
hon spelade i rönnskär, som jag har gjort, hon var på samma ungdoms gård osv.
mamma berättade oxå att hennes bror var kompis med min morbror, lite kul.
efteråt fick vi fråga lite frågor, skriva lite på ett klotterplank osv. jag gjorde elina(A)
en av dom som var där, pratade osv bjöd på fika. jag tog ingenting, varken jag, jenny eller elina.
det var ganska jobbigt, hon sa att vi var typ knäppa. alltså på skoj, men jag känner mej verkligen sjuk! jag ville så gärna göra som alla andra, ta en liten blåbärskaka. jag får, det får jag. jag vill. men jag kan inte.
matprogrammet hindrar mej på något sätt. jag ska ju fika senare, hemma.
jättejätte jobbigt!
snart är det förhoppningsvis borta, så jag kan vara normal.
xoxo, M