vi träffade bara doktorn idag, tog vikt, puls och blodtryck
samt tittade om jag hade puls på fötterna och om jag var blå.
haha, jag typ skrattade. jag ba, eee, blå? jag?
och så ba, just ja, jag var blå till knäna i augusti.
doktorn sa flera gånger att jag var en helt annan tjej, hon har bara
träffat mig två gånger, första gången när hon la in mig och andra gången
när mjag blivit utskriven och skrek och grät för att jag inte ville väga mig.
så en skillnad, ja.
vi pratade lite oxå, det verkar som om mamma och pappa ser mig som frisk,
som att det är som vanligt nu. och doktorn sa oxå något sånt,
att det inte fanns mycket som var sjukt och som inte kunde bli bättre osv.
det känns bra!
såklart, lite jobbigt att fara dit och så, men bra att dom endå ser mig som
frisk. det enda var väl att hon som "väntade" på att det skulle gå neråt
ett tag, för det brukar inte gå så bra som det gjort för mig.
what?
jaja, jag tror inte att det kommer gå neråt, bara att det kommer gå uppåt,
eller stanna här, för jag vet inte vad som skulle kunna bli bättre!
xoxo, M