hat
eller just vid lunch. pizza stod det i matsalen.
men jag vågade inte äta. jag är så rädd, så rädd att ana ska
komma tillbaka när jag som minst anar eller vill det. att hon ska viska
i örat att jag inte ska äta, jag ska ut och träna istället.
därför tog jag mjölk och flingor, medans varenda en åt pizza, till och med
dom andra äsarna på skolan. det var hemskt, hemskt.
jag känner mig så annorlunda och sjuk. fast jag mycket väl vet
att det som låg på min bricka var en normal portion så känns det som om
jag försöker svälta, fast det är det sista jag kan tänka mig göra!
aldrig i livet att jag vill må så dåligt igen. eller låta alla andra vara oroliga för mig
om jag inte äter.
åh, dampattack inombords.
jag kan inte skriva ut allt som flyger i min hjärna nu, det är bara
kaos. (nej, inte ana-tankar)
fotboll snart, ska bara andas först.
xoxo, M
haha, jo den gör ju de. Skulle vilja ha den själv istället men det vore ju lite taskigt.. :P
Men lilla vännen! Känner med dig, verkligen. Vi är alltför många som vandrat i det träsket.
Nu för tiden är jag kompis med min kropp, glad för att den är stark och smidig, den orkar springa, klättra, dansa, älska. Dit kommer också du en dag.
Hang in there.
Vem är dom andra äsarna ?
Hej, om du skulle vilja prata om dina ana tankar och ångest tankar så får du gärna prata med mig. jag vet EXAKT hur du känner och mår. och jag tror att det är lättare att prata med någon som känner som du och som du inte behöver prata med "öga mot öga". så är det för mig iaf. hoppas du hör av dig :)
Hej. Jag har en kompis som lider av anorexia nu. Jag vet inte vda jag ska göra, jag vill bara döödödöödödödödö Ingen fattar hur jävla dåligt jag mår! Hur vill man bli bemött eller vad man ska säga när man har aneroxia för att bli lite gladare?
