hej världen!
allting påminner mej om anorexi just nu.
speciellt spanskan.
vi hade ett papper som vi skulle göra idag, &gissa vilket namn
som stod. jo, du gissade rätt, ana.
direkt så kom tankarna, anorexi, mat, tjock, vågen, vikt,
smör (jo, smör tänker jag ofta på) kalorier, frisk, hur ska jag göra?
osv. hur kan en namn (okej, iförsej, ana är för mej samma sak som anorexi)
framkalla så mke tankar, & känslor.
jag vill ju bli frisk. det står högst upp på önskelistan.
&jag vet att jag måste kämpa, &det gör jag verkligen!
för aldrig i livet att jag vill ha alla tankar&ångest som jag had för typ 2 veckor sen,
eller kanske 3, men seriöst, just då, på toppen av ångestberget,
då skulle vem som helst lätt kunna hoppa framför ett tåg
eller så. men man gör det inte. man kan inte. man får inte.
igår läste jag ett gammalt papper från engelskan, från samma
dag jag blev inlagd. det stod ungefär så här,
for the moment I can't play football or dance, don't ask
me why, the doctor say so.
& typ
I live whit my grandfather and grandmother, don't ask me
why, it's just so complicated home.
hur dum får man bli?
jag visste mycket väl att det var för att jag inte åt, men
just då fattade jag inte? jag åt vanliga portioner, fick inte träna&alla
var bara arga.
så ska det aldrig bli igen, för nu äre dax att börja kämpa!
att försöka = tratar
moa försöker jobba bort anorexin = moa trata jobba bort anorexin.

                
ångesttankar.
xoxo, M